Madilu

Hallos!

Dålig uppdatering jag vet men det är pga att jag och Niklas håller på att flytta till
vår söta lilla lägenhet samt att jag har haft råångest över ultraljudet.
Min mamma har hela tiden sagt att det är stor risk att man får missfall osv.
därför var jag jätterädd under ultraljudet idag.
 Barnmorskan såg det på mig och jag berättade att det värsta som kunde hända
 är att fostret är dött eller att den är missbildad eller så.

Så jag fick dra ner mina byxor och dra upp tröjan så smörjde hon i min mage med en ultra läskig gel. Viktigt att komma ihåg att urinblåsan måste vara full annars ser man inte lika bra på skärmen som man ska. Urinblåsan ligger alltså under livmodern och när den är full så trycks den uppåt. Så där låg jag, halvnaken och insmörjd som en kalkon på thanksgiving (dessutom jävligt kissnödig) och så kommer barnmorskan med en stor typ rollgrej och pressar den mot min mage. Jag känner att paniken sprider sig och tänker att hon inte kommer att hitta den eller att hon inte kommer se några hjärtslag.

Sedan ser vi ett litet hjärta som slår superfort.

Och barnmorskan pekar ut huvud, ansikte och ben, Vi ser hur den sprattlar och jag känner samma konstiga dunsar som jag har gjort de senaste dagarna. Jag förstår att det är inte jag som är galen utan bebisen rör faktiskt på sig. Så hon kollar och ser inga konstigheter, allt ser ut som det ska. Hon flyttade fram mitt förlossningsdatum till den 22 istället för den 24 april. Vi fick en bild att ta med oss hem och jag säger bara... Mer känslor på en och samma gång har jag nog aldrig upplevt. Lättnad över att den lever och sen vidare fram till paniken när man inser att Jävlar... det här är på riktigt... Jag ska bli morsa...


Bebis vecka 19

over and out<3